En vecka kvar till tentan. krispigt höstig fredagsluft utanför fönstret. smider bleknande helgplaner medan jag glider runt i studentköket. vädrar morgonluft trots att klockan är över lunch. det är då jag kommer att tänka på mina rötter. dem jag snodde med mig för att rädda dem undan ruttningsdöden. tänker äta nyttigt idag.
medan olivoljan dansar runt i den redan smorda pannan skär jag några små snitt i ett par kotletter. i med små lökhack i gjutjärnspannan. skedar sen in nån knivsudd pressad vitlök i fickan som bildats i kotletterna och steker sedan på dem långsamt. några varv på salt- och pepparkvarn och det grisen kommer att smaka just fine.
skalar palsternackorna och försöker dela dem i bitar men behålla fingrarna intakta – ständigt en utmaning. nackdelen med att ha ärvt knivar från slaktarpolaren på Scan. saltar vattnet innan nackorna får simma frisim tills de mjuknat.
Kött klart – läggs upp. rotgrönsakerna puréas grovt tillsammans med lite pepparrot – också färdigt. Deglacerar pannan med lite sött vitt vin ur en minitetra. (Har fuskat i lite mer lök i den tomma pannan).
Några skivor kött, varma grönsaker med en ljus sås och ett kallt glas vitt. Sällan har jag känt mig så genomfattig men ändå tillfredställd.