Premiärkväll för restaurang Smakas nya meny. Var på nationen redan vid lunchtid för att – äntligen – sätta upp en bonglist. Fick då veta att det saknades en kock till kvällens ordenssittning. Pepp på en utmaning tackade jag ja. Antog då att restaurangen skulle klara utskänkningen utan problem. Började ändå preppa desserter för dito.
Orosmolnen samlade sig tidigt. Kock A. var klart missnöjd med mitt pass-skift och påtalade det gärna. Ju mer stressad han blev desto hårdare sökte han uttrycka sitt missnöje. Med ny meny och delvis tafatt handräckning behövdes påfyllning av såväl manskap som kompetens. Helt i enlighet med min planering; sittning (buffé + varmrätt) skulle ändå fram senare under kvällen. Hade alltså tänkt hoppa från uppgift till uppgift.
I ett inslag av vapenvila bakade jag av några västerbotten- & fetapajer till det stående bordet. Stora delar av buffén var inköpt eller bortagjord och av gästerna medtagen. (En av dem jobbade tydligen som slaktare på Scan i Uppsala.) Nåväl, pajerna var enkla för att inte säga improviserade: pajskal, äggstanning, styckad kycklingfilé, kronärtskockshjärta, västerbotten respektive fetaost. Två slags pajer, lite uppkokt potatis, sillar, kallskuret kött i varianter, hemgjorda köttbullar… Som ett försenat påskbord.
Under kvällens gång blev det också en del ifyll för att få restaurangen i rullning. Lärde till exempel newbie 1 att öppna en konservburk (eller nej, jag lät nån annan göra det). Newbie 2 fick lära sig att recept finns till för att finnas till hellre än följas. Han lärde sig också att kavla ut och presentera smördegsknyten. Börja så sakteliga förstå att jag kan mer än jag vågar tro, och att jag har en del att lära ut!
Ordensmiddag alltså. Såg dessvärre inte hur väl maten gick åt. Herrsällskapet tillät nämligen endast kvinnlig servis i matsalen. Det mesta bars till och med ut av en medaljprydd herre i smoking. Ett mysko party helt klart, om än långt ifrån Eyes Wide Shut. Som sig bör höll heller inte tidsschemat, försening följde på försening.
När varmrätten äntligen skulle in förvånades jag av resultatet. Helt decent pommes tournée, med palsternackspuré, vitlöksgräddsås och rödvins- och örtstekt lammfilé. Behöver kanske inte tilläggas att all mat gick åt. Chocken kom alltså av att folk var mer än nöjda med vad JAG – en enkel commis! – hade improviserat fram.
När jag tackade ja till att kocka överrumplades jag nästan av känslan att jag skulle tabba mig. Hemma igen, runt fyrasnåret, slogs jag av att jag lärt mig nåt från Gordon Ramsay’s kitchen nightmares. ”Never let your mistakes leave your kitchen”, ingen av mina små köksmissar hade behövt drabba någon av de trettio gästerna.