EU jämförs ofta med USA som kallar sig “Land of the free”. I dagarna tog Sverige ännu ett steg närmare USA. När regeringen, företrädd av Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt, tog avstånd från riksdagens beslut att erkänna det ottomanska folkmordet på armenier och suroyo.

Det är inget annat än en undanflykt att säga att politiker inte ska skriva historien. Dagligen fattas beslut som avgör människoöden. Beslut om krig och fred, beslut om att bygga upp och bryta ner välfärdssystem, beslut om vem som tillhör gruppen och vilka som lämnas utanför.

Följden av ett politiskt beslut är att varje högstadieelev undervisas om Nazitysklands brott mot homosexuella, romer, judar och andra oönskade medborgare. Andra följder av politska beslut är folkmorden på Balkan, i Rwanda, i Darfurprovinsen i Sudan.

Var finns Sveriges röst i denna värld av förödelse? Inte hos utrikeskonsulten Carl Bildt som reser kors och tvärs efter egen agenda. Inte hos kyrkan, som tiger trots att det är hundratusentals kristna det handlar om. Inte heller hos den politiska oppositionen som verkar ha tappat talet efter sitt beslut… Våga stå upp för det beslut ni drivit fram.

Idag kom nya hot från Turkiet – om utvisning av ättlingar till de armenier som slaktades för snart 100 år sedan. Varför? För att de vågat trotsa semidemokratin Turkiet. Ett land där minoriteter ännu förtrycks. Snacka om att inte lära av historien utan istället leva ut sitt stormaktskomplex.

Var finns då de muslimska ledarnas kritik mot att sanningen döljs. Trots att profeten predikade fred mellan muslimer och “Bokens folk”. Någon sa en gång att man ska kalla saker och ting vid dess rätta namn. Då känns det ändå lite sött att riksdagen vågat dra slutsatser av historiska fakta: det dagens Turkiet begick på 1910-talet var ett folkmord.

Minns ni Jenny Beltrán? Kvinnan som ständigt försvarade sin make i media, under rättegångarna om våldtäkt och övergrepp i rättsak.

Funderar lite grann kring hennes sätt att argumentera på Newsmill och tycker mig ana ett outtalat mönster. I ena artikeln hävdar Jenny Beltrán att Tito behandlats illa under strafftiden eftersom han är oskyldig. I nästa debattartikel menar fru Beltrán att kvinnor som utnyttjas av rika, berömda män borde skylla sig själv. Den som accepterar champagne och komplimanger måste ju också betala för sig. Hon sänder ju ut signaler.

Här tycker jag mig ana ett välbekant psykologiskt mönster. En försvarsmekanism för att överleva. Det handlar, med retoriska termer, om status finitionis (handlingen är inte brottslig) och relatio criminis (offret orsakade själv skadan):

En kvinna gifter sig med en rik och berömd man. Maken åtalas och döms för sexuella övergrepp, mot sitt nekande. Hustrun menar att  kvinnor som låter sig våldtas av rika och berömda män får skylla sig själv. Handlingen var inte brottslig och förresten var det offrets eget fel att det hände!

Tito kan vara en av dem som dömts trots sin oskuld. Frågan bör ändå ställa sig – kan det ibland vara offrets egen förtjänst när någon våldtas, misshandlas eller hängs ut som hora?

Jag tycker inte det. Om våra jurister, till vilka Jenny Beltrán hör, tycker det – då är vi illa ute.

Att biskopen i Växjö stift tvingats avgå är ett symptom på flera problem inom Svenska kyrkan.

Det första jag vill nämna är tendensen att vädra konflikter i media. Ta exemplet Jonas Gardell. Gardell har flera gånger fått klä skott när kyrkliga profiler velat spy galla över samtiden. Hellre än att tala med författaren har man talat om eller till honom.

En arbetsplatskonflikt är väl i första hand en fråga för de berörda. I vissa fall behövs hjälp utifrån. Jag ställer mig frågande till vilken roll massmedia skulle kunna spela i samtalet mellan två parter. Möjligen kan den som känner sig förödmjukad – på gott och ont – vilja vädra konflikten inför en bred allmänhet.

Det andra problemet är kyrkans bristande förmåga att hantera konflikter. En allvarlig svaghet i en organisation där många får chefspositioner utan ledarutbildning.

På fler än en arbetsplats har jag hört talas om kyrkoherdar som hanterar konflikter genom att blunda och låsa in sig. “Det jag inte ser finns inte.” På ena sidan står då de förslagna anställda som lyckas driva igenom idéer. Förlorarna blir de anställda som snällt nickar för att det vore okristet att bråka.

Vilken roll relationen mellan tjänstemän och politiker har i konflikter väljer jag att inte diskutera här. Den har jag personligen för liten erfarenhet av.

SvD, Dagen, Politikerbloggen, Smålandsposten.

Råkat radera alla bokmärken. Hjälp! Vilka borde tillbaka in i rss-läsaren?

VD skallar krogvakt på fyllan. Aftonbladet tiger – det var ju deras VD. Nån som minns Anna Sjödin? http://bit.ly/5ob9iI

En bild apropå vargjakten. Viltvård ftw! http://bit.ly/6j4vAc

@larsnystrom får gärna komma hem till mig nån kväll. Är ju siktavstånd.

Klåfingriga politiker borde lämna kyrkan i fred. Exempel: Kåtakyrkan byter namn “kan anses stötande av unga”. Lol! http://bit.ly/5us9B6

Snabbtur till Arboga för att passa A:s mormor = inget interwebs närmsta dygnet. Studiero? Lever på hoppet.

Vilken skillnad gör allmosor när Haitis skuld till IMF är 890 M$? Avskriv skulderna! http://bit.ly/6mrYWI